Hur motiverar man andra? Och sig själv?

”Here’s a secret from the scientific literature: If you can manage to experience three positive emotions for every one negative emotion over the course of an hour, a day, a week, you dramatically improve your health and your ability to successfully tackle any problem your facing. It’s called the 3:1 positive emotion ratio.”

Just nu funderar jag mycket över hur man motiverar andra. Och därmed ibland också sig själv. Det fick mig att gå tillbaka till ett tillfälle som förändrade min syn på motivation.
Det bästa föredrag jag någonsin hört, var när Jane McGonigal pratade om kreativitet– och vad forskningen sett är de viktigaste faktorerna för att skapa motivation– på Internetdagarna för några år sedan. Jag var djupt skeptisk när jag gick in i salen. Vad kunde en forskande speldesigner ha att tillföra? Jag tycker ju inte om att spela spel… Men, det var fantastiskt, och förändrade verkligen hur jag ser på många saker– undervisning bland annat. Hon tar bland annat upp vad forskningen sett är det som motiverar människor att fortsätta med en aktivitet. Och de mätbara skillnaderna i hjärnan när vi tittar på någon annan som utför en aktivitet, kontra när vi utför den själva.
Jag rekommenderar verkligen att se föredraget hon höll i Stockholm, som finns att se på nätet: ”Var någons superhjälte varje dag!”

Det finns dock en rad andra föredrag med Jane McGonigal på nätet. Hon har bland annat gjort flera inspirerande Ted talks. Jag rekommenderar att se dem allihop! Idag börjar jag dagen med det här klippet, som handlar om motivation och spel– och livet. Hon berättar om hur hon återfick motivationen efter en olycka, som gjorde henne deprimerad och självmordsbenägen. Med hjälp av den kunskap hon hade från forskningen om motivation i spelforskningen, skapade hon ett sätt att rädda sig själv, och orka leva igen.
(Och för den som blir helt hooked finns också boken Reality is broken, skriven av Jane McGonigal.)

Sevärt för alla som kämpar med att motivera andra människor– eller sig själva!

Lektionsförslag utifrån tema: TV-spelsdagen den 12 september

Ta tillfället i akt att använda elevernas spelande som inspiration för din lektionsplanering . (Bild: Pixabay)


Den 12 september är det tv-spelsdagen, enligt kalendern på Temadagar. Förslag på saker du kan göra med dina elever på lektionerna med anledning av detta:

  • Ta tillfället i akt att diskutera spel med dina elever! Vad spelar de? Hur mycket? Vad är det för åldersgränser på spelen de ägnar sin tid åt? Vad säger deras föräldrar? Varför spelar de? Låt dem berätta och redovisa (obs- tänk på att om du har elever som spelar våldsamma spel med högre åldergränser bör du se till att de inte visar youtubefilmer med klipp ur spelen i klassrummet…).
  • Ta vara på vad de tycker är roligt, fråga hur de tycker att man skulle kunna använda kreativiteten i spelen i vardagen.
  • Se Jane McGonigals fantastiska föredrag om vad det är som är motiverande i spel (mest för lärare, men också ett bra tips för föräldrar).
  • Ägna en timme åt One hour of Code, ett fantastiskt projekt för att lära barn att programmera. Du behöver inga förkunskaper, och materialet fungerar på läsplatta, telefon och dator. Det finns även material för elever som inte kan läsa.
  • Låt eleverna skriva en text och illustrera hur deras önskespel skulle se ut och fungera.
  • Diskutera hur lång tid de tycker är rimligt att spela- och lämpliga fysiska pausaktivteter.
  • Enligt Lgr 11 ska eleverna öva på att skapa enkla spelinstruktioner. Täck detta genom att öva programmering eller genom att eleverna får skapa egna brädspel, med tillhörande regler.
  • Diskutera nätsäkerhet med eleverna. Skypar det.ex  när de spel? Vilka kommunicerar de med då? Vad lämnar de ut för information om sig själva? Vad gör man om någon är otrevlig mot en på nätet?
  • Be eleverna att göra en ordlista till föräldrarna eller lärarna, där de förklarar vanliga speluttryck. Vad innebär det att bli bannad i ett spel till exempel?

Var någons superhjälte, varje dag!

Personligen tycker jag att keynote-talaren Jane McGonigal, dag 2, var största behållningen av internetdagarna 2013. Det var det bästa tal jag sett. (Möjligen med undantag för Susan Cain, och ”the Power of Introverts”, som jag faktiskt inte kan tjata tillräckligt om.)
Hennes tal gav mig den där känslan av ”Jag vill inte höra mer idag, då kommer den här känslan att försvinna!”… Och med tanke på att jag inte ens tycker om att spela dataspel är det otroligt!

För den som vill se talet finns det här!

Jane McGonigal är en amerikansk speldesigner, forskare och författare. Det finns flera Ted talks med henne, och jag rekommenderar dem varmt, på stående fot. Utan att ha hunnit se dem. Så begeistrad är jag…
Jag hade inte hört talas om henne före dagens föredrag, och var skeptisk när jag satte mig i salen. Vad kunde en speldesigner egentligen tillföra till sammanhanget? Massor, visade det sig. Hon levererade en fantastisk inspirerande föreläsning om motivation och kreativitet.

Att vilja fortsätta fast man misslyckas
Enligt McGonigal till bringar de som spelar dataspel/tv-spel 80% av sin speltid med att förlora. Så vad är det som driver dem? Enligt Jane McGonigal har forskarna sett att det är hoppet om att vinna som gör det så beroendeframkallande att spela. Belöningen är möjligheten att vinna- inte nödvändigtvis att vinna. Hur kan vi använda det för att skapa mer motivation i vardagen? Vad säger det om våra elever?
Vilka mekanismer är det vi inte lyckas trigga hos det dataspelande barn som inte tycker att skolan är rolig?
McGonigal talar om  att skapa ”Super-empowered hopeful individuals”. Om vi regelbundet exponeras för mer positiva känslor än negativa känslor blir vi bättre problemlösare.

Hon visade också i sin keynote bilder av hur hjärnan arbetar under ett spel- och skillnaden i hjärnan hos den som spelar själv och hjärnan hos den som tittar på någon annan som spelar! Hon pratade entusiasmerande om vad som gör människor engagerade- och hur vi kan få vardagen mer engagerande. Något som absolut är intressant att ta med sig tillbaka både till arbetsplatser och skolor. Ju mer motiverade vi är- desto bättre är vi på att lära oss, så vad är det som går fel när vi inte känner den inre driften att möta nya utmaningar? Eller som Jane McGonigal sa:”Workplaces are like MMO:s, but so poorly designed we have to pay people to pay them!”
Hon betonade också hur positiva känslor får oss att prestera bättre, och skapar en uppåtgående spiral.

En röd tråd i föreläsningen var hur viktigt det är att vi upplever att det finns en mening med det vi gör. Jane McGonigal sa:”Vore det inte trevligt om varje dag på jobbet gav dig möjligheten att vara någons superhjälte?”
Hon visade också en tio-i-topp-lista med vilka faktorer som  skapar positiva känslor i spel:

Hur kan vi återskapa dessa känslor i skolarbetet? Och handen på hjärtat: Hur ofta känner eleverna de här känslorna för något de gjort i skolan? Är det verkligen omöjligt att skapa en vardag som är både lärorik och rolig? Varför associerar vi nöje med onyttiga, oproduktiva uppgifter? Varför är vi inte bättre att ta vara på det som är roligt, för att utnyttja det till att lära oss?
En tanke som väcker reaktion: ”The opposite of play isn’t work- it’s depression.”

Bonus: I klippet ovan, som är inspelat någon annanstans på jorden pratar hon om det faktum att vi till exempel tycker mer om en människa efter att vi spelat med den- och vilka mekanismer det är som skapar de reaktionerna. Värt att tänka på när vi arbetar med elevgrupper som inte fungerar!
Hon talar också om vad vi upplever är produktivitet, och kreativitet- och vad vi har lärt oss är det- genom sociala konstruktioner.