Digitalt museum

Förra veckan deltog jag i den här workshopen. Det var intressant och tankeväckande, men gav också upphov till en hel del funderingar. Det är lätt att bli till sig över digitala resurser. Museimänniskorna var det sannerligen. Bilderna skulle inte bara bli ”tillgängliga”, utan dessutom ”användbara”. Men det är också lätt att glömma bort att det måste finnas en ny poäng med digitala resurser i skolarbetet, för att inte bli ännu en sak i högen av moment i undervisningen. Lärare har redan en oerhört splittrad vardag, och det är inte säkert att digitaliserade museiresurser är något man saknar i klassrummet…  Därför ställer jag mig lite fundersam till den resurs som så entusiastiskt förevisades vid workshopen: Digitalt museum .

Jag var antagligen den mest kritiska i workshopen, och något tillspetsat kom mitt ifrågasättande att konkretiseras i frågan ”Hur många gånger har en lärare saknat en bild på en hundra år gammal flaska?”- Det är naturligtvis en överdrift, men faktum är att det inte nödvändigtvis är en tillgång med digitaliserade samlingar- delvis för att det skapar ytterligare en plats att leta på, men också för att merparten av bilderna, som från början bara skapats i dokumentationssyfte för museernas interna arbete, helt enkelt inte håller i undervisningssituationen. För att fånga elever måste man visa engagerande bilder. Stela bilder på föremål på en filtyta- med arkiveringsetikett bredvid- kommer helt enkelt inte att hjälpa lärare att göra jobbet i klassrummet. Tvärtom.

Det framhölls hur bra det är att ha möjlighet att använda bilderna i undervisningen, och jag kan se en del poänger i vissa ämnen, där man säkert skulle kunna skapa uppgifter utifrån bilderna, men det är också just det jag vänder mig emot:”Skapa uppgifter utifrån bilderna”? Vad skolan behöver är inte bilder att skapa uppgifter utifrån, utan bilder som kan illustrera de uppgifter man själv tänkt ut ska passa de moment som behövs i undervisningen- utifrån läroplanen.
Det är lätt att börja i fel ände i den digitala undervisningen: Vi skapar uppgifter som ska motivera och inspirera och se till att vi använder digital teknik, eftersom vi är ålagda numera att använda tekniken i undervisningen: Eleverna ska förberedas för ett modernt samhälle etc. Det skapar stress och får många lärare att känna sig ifrågasatta och dåliga. Det är helt enkelt svårt att se vad en iPad ska kunna lära ut som inte en rutinerad lärare i alla år gjort- utan tillgång till appar och skärmar. Digital teknik är fantastisk och kan förändra mycket- men utan en bra pedagogisk idé bakom är den sämre än den enklaste penna. (Pennan tränar iallafall finmotoriken och kopplingarna i hjärnan…)

En annan negativ aspekt av ”Digitalt Museum” är att alla bilderna har olika upphovsrätt, eftersom museerna själva fått välja. Det går alltså inte att säga till eleverna att de kan använda bilderna där och tillämpa samma Creative Commons-licens på allt de lånar därifrån. Det krånglar till det, och gör det tungjobbat. Alltså känns tjänsten mest användbar för visning av bilder- och då finns ju redan Google… Att visa bilder behövs ju ingen som helst upphovsrätt för, så jag förstod helt enkelt aldrig riktigt hypen runt Digitalt Museum. Det kändes som ”Kejsarens nya kläder”, där jag envist framhöll att jag aldrig behövt en bild på en artonhundratalsflaska….
Det som möjligen var en användbar funktion ut undervisningssynpunkt var möjligheten att på Pinterest-vis, skapa olika mappar för specifika ämnen. (Läs mitt tips om Pinterest här eller följ Johannes ikt-tips direkt på Pinterest) Men då kan man å andra sidan likaväl använda just Pinterest…

Så, jag är skeptisk till hur användbar sidan är, men vill ändå tipsa om att www.digitaltmuseum finns. Om den kan tänkas fylla en pedagogisk funktion eller inte lämnar jag åt varje lärare att avgöra.

Kommentera