Var någons superhjälte, varje dag!

Personligen tycker jag att keynote-talaren Jane McGonigal, dag 2, var största behållningen av internetdagarna 2013. Det var det bästa tal jag sett. (Möjligen med undantag för Susan Cain, och ”the Power of Introverts”, som jag faktiskt inte kan tjata tillräckligt om.)
Hennes tal gav mig den där känslan av ”Jag vill inte höra mer idag, då kommer den här känslan att försvinna!”… Och med tanke på att jag inte ens tycker om att spela dataspel är det otroligt!

För den som vill se talet finns det här!

Jane McGonigal är en amerikansk speldesigner, forskare och författare. Det finns flera Ted talks med henne, och jag rekommenderar dem varmt, på stående fot. Utan att ha hunnit se dem. Så begeistrad är jag…
Jag hade inte hört talas om henne före dagens föredrag, och var skeptisk när jag satte mig i salen. Vad kunde en speldesigner egentligen tillföra till sammanhanget? Massor, visade det sig. Hon levererade en fantastisk inspirerande föreläsning om motivation och kreativitet.

Att vilja fortsätta fast man misslyckas
Enligt McGonigal till bringar de som spelar dataspel/tv-spel 80% av sin speltid med att förlora. Så vad är det som driver dem? Enligt Jane McGonigal har forskarna sett att det är hoppet om att vinna som gör det så beroendeframkallande att spela. Belöningen är möjligheten att vinna- inte nödvändigtvis att vinna. Hur kan vi använda det för att skapa mer motivation i vardagen? Vad säger det om våra elever?
Vilka mekanismer är det vi inte lyckas trigga hos det dataspelande barn som inte tycker att skolan är rolig?
McGonigal talar om  att skapa ”Super-empowered hopeful individuals”. Om vi regelbundet exponeras för mer positiva känslor än negativa känslor blir vi bättre problemlösare.

Hon visade också i sin keynote bilder av hur hjärnan arbetar under ett spel- och skillnaden i hjärnan hos den som spelar själv och hjärnan hos den som tittar på någon annan som spelar! Hon pratade entusiasmerande om vad som gör människor engagerade- och hur vi kan få vardagen mer engagerande. Något som absolut är intressant att ta med sig tillbaka både till arbetsplatser och skolor. Ju mer motiverade vi är- desto bättre är vi på att lära oss, så vad är det som går fel när vi inte känner den inre driften att möta nya utmaningar? Eller som Jane McGonigal sa:”Workplaces are like MMO:s, but so poorly designed we have to pay people to pay them!”
Hon betonade också hur positiva känslor får oss att prestera bättre, och skapar en uppåtgående spiral.

En röd tråd i föreläsningen var hur viktigt det är att vi upplever att det finns en mening med det vi gör. Jane McGonigal sa:”Vore det inte trevligt om varje dag på jobbet gav dig möjligheten att vara någons superhjälte?”
Hon visade också en tio-i-topp-lista med vilka faktorer som  skapar positiva känslor i spel:

Hur kan vi återskapa dessa känslor i skolarbetet? Och handen på hjärtat: Hur ofta känner eleverna de här känslorna för något de gjort i skolan? Är det verkligen omöjligt att skapa en vardag som är både lärorik och rolig? Varför associerar vi nöje med onyttiga, oproduktiva uppgifter? Varför är vi inte bättre att ta vara på det som är roligt, för att utnyttja det till att lära oss?
En tanke som väcker reaktion: ”The opposite of play isn’t work- it’s depression.”

Bonus: I klippet ovan, som är inspelat någon annanstans på jorden pratar hon om det faktum att vi till exempel tycker mer om en människa efter att vi spelat med den- och vilka mekanismer det är som skapar de reaktionerna. Värt att tänka på när vi arbetar med elevgrupper som inte fungerar!
Hon talar också om vad vi upplever är produktivitet, och kreativitet- och vad vi har lärt oss är det- genom sociala konstruktioner. 

Kommentera